Min hjärna uppför sig som ett smörgåsbord, många tankar på en gång, tankar som kommer och går, stannar inte utan far i väg till nästa tanke. Mycket att välja på. Min minneskapacitet är lika med noll. T ex igår kväll såg jag en underbar film av bröderna Coen, jag tänker på den och gillar den skarpt, men jag kommer inte ihåg vad den hette. Irriterande. Och så tänker jag på min man, han har varit lite avståndstagande senaste dagarna och jag har fått för mig att han inte orkar med mig längre. Jag tänker på det och undrar hur jag skulle klara mig utan honom. Så tänker jag på vår ekonomiska situation och att det är jag som är orsak till att vi har det så dåligt. Så tänker jag på att jag har en väldigt bra relation till min dotter och att hon snart far iväg till Lund för att plugga, undrar hur jag kommer att ta det. Så tänker jag på att det känns ensamt utan min terapeut, att jag glider ut och inte klarar att ta hand om mig själv. Så tänker jag på att jag klarade av att jobba en hel vecka och jag tror jag har klarat av att fokusera och göra rätt. Och att "arbetskamraterna" har varit artiga mot mig. Så tänker jag på att jag är rädd att vi ska iväg på något slags kick-off med jobbet. Jag vill inte åka i väg. Jag vägrar sova borta. Så tänker jag på att "min" arbetsterapeut kommer hit till mig på onsdag och att jag då ska börja jobba med mina tvång och fobier igen. Har haft lite uppehåll nu på några veckor, det har varit skönt men ska bli ok att träffa henne igen.
Detta var mina splittrade tankar en lördagsförmiddag.