Tänk att jag saknar min älskade, goa terapeut så mycket, det trodde jag aldrig. Kommer nog att rasa ihop som en trasa när hon kommer, att jag har orkat leva utan henne i 4 veckor. Jag är så vilsen, så ensam, hjälplös på något sätt, som att jag inte klarar mig själv, ta hand om mig själv, som att det blev fel när jag växte upp, förvirrad i min själ utan självförtroende, klängig, på jakt efter en trygg vuxen som kunde guida mig i livet.
Annars sitter jag här och väntar på att någon läkare ska ringa, det kommer väl inte att hända förstås, naiv som jag är, de har väl fullt upp kan jag tänka mig. Men jag behöver en ny sjukskrivning.
Ikväll är jag ensam hemma, det blir vilket tv-program jag vill se och en drös med godis. Fortfarande konstigt att jag inte gått upp ett gram av Zyprexa, jag får nypa mig i armen, förstår inte det.
Sitter på jobbet och mår skit, snart är det lunch, tiden sniglar sig fram, och jag måste sitta här till kl 16. Hujedamej.
4 kommentarer:
Alla behöver vi en varm famn, men vissa människor behöver det nog ännu mer av olika skäl.
Kram!
Du är inte den enda det blev fel hos. Jag bara hoppas att det går att ställa till rätta.
Kram!
S: Ja, jag behöver definitivt en varm famn. Av olika skäl. Kram!
Charlyene: Jag håller på att ge upp hoppet om att "fixa" mina fel. Liksom bara inse att jag är andra sortering. Nej usch, det lät hårt. Jag är andra sortering fast bra ändå.... Kram!
Skicka en kommentar