Jag lever i en glaskupa där ingen kan nå mig. Där ingen kan komma åt min sårbarhet. Där ingen får veta mina hemligheter. Där jag är ONÅBAR. Hit men inte längre. Gå inte över mina gränser!
Och nu håller glaskupan på att spricka i 1000 bitar och min sårbarhet står i fara för att bli sårad. Och allt är förstört. Någon kan nå mig. Någon kan ta bitar från mig. Någon kan invadera mig.
1 kommentar:
Otäck känsla. Och kanske det bästa som kan hända, det är kallt inne i glaskupor.
Skicka en kommentar