Dök rakt ner i svarta ishavet där jag sprattlade ett tag tills jag bara låg där och stirrade. Jag har börjat simma lite upp mot ytan, jag ser dagsljuset så smått där uppe.
Affektiva mig, tål inget känslomässigt: Satt på tåget och grät därför att min dotter fyller år idag. Jag älskar henne så. Men hon bor för långt borta för en kram.
Det är roligt att ha rapid cycling.
Kanske får vi höja skräckmedicinen. Gap upp. Svälj. Håll käften. Se glad ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar