Det gör ont att bli pressad fram i ett nytt tänk, ett nytt liv, det gör ont, det känns som att jag ska försöka födas i en ny version men att jag inte kommer ut. Jag håller på att lära mig att ta ansvar för vad jag gör. Det är smärtsamt då jag vacklar och vill hålla någon i handen, men den som äger handen bara håller mig i lillfingret. Släpp mig inte - släpp mig inte - säger min själ. Hon säger att hon inte ska släppa men jag känner mig livrädd.
Jag pratade med min terapeut i morse och sen vid lunchtid. Jag var så jävla ångestfylld så jag skakade, tänk om jag inte klarar allt jag föresatt mig? Terapi är tufft. Vi har jobbat med min bipolära diagnos för tillfället eftersom det blev aktuellt just nu. Jag har ånyo haft en episod med hypomani och jag är så trött efter den och besviken på att det kom igen. Att ha rapid cycling är mycket tröttsamt. För varje storm man rider ut så tänker jag att: NU är det över. För alltid. Och så går det ett tag och så är jag där igen.
Terapeuten ringde upp ännu en gång för att höra hur jag mådde (jag hade sagt till henne att jag tyckte hon bara var arg och skällde på mig hela tiden) och då var hon mild och go. Jag tycker ju faktiskt väldigt mycket om henne). Jag sa att jag mådde bra nu, och att detta ska vara en riktig mysfredag där jag bara gör snälla saker. Jag ska för första gången dra in på en lång promenadslinga jag går i ur och skur, så jag inte går ner ytterligare i vikt. Jag ska klara det. Stå ut i ångesten. Jag har väldigt lust att göra mig illa, jag har inte bestämt om jag ska det eller inte. Terapeuten sa att det var mitt ansvar att bestämma att jag INTE ska göra det. De ville bli så ledsna om jag gjorde det. Jag måste tänka på dem. Min man.
Nu har vi höjt Zyprexa till 10 mg, det verkar funka.
3 kommentarer:
Betty Boop som bild, vad skriver man då som hälsningsframs? Bobido eller vad det nu hon sa! Halkar in på din blogg ifrån "Midsommar" som jag nu ett tag varit i kontkakt med.
Intressant ämne det här med vårt psyke och det finns många bloggar i ämnet och tur är väl det, skriver nu ifrån en lite "glättigare" blogg jag har, allvaret kör jag på min medicin blogg www.jernsaxen.blogspot.com har du några passande länkar i ämnet psykiatri som du vill få in där så är det bara att maila till jernsaxen@live.se
Tycker du skriver fint så jag lägger till mig som följare med bägge min bloggar hoppas det är okej? Annars tar jag bort dem!
Ha det så bra som det bara går mvh ifrån Peter!
Givetvis är det ok, jag ska söka upp din!
Må så gott!
Nej pappersdockor och bokmärke hade ju varit billigt, dessvärre så trr jag inte att det är lika poppis idag hehe. Jag gillade också bokmärken när jag var liten, samlade på dom i ett album. Tyvärr har jag inte kvar något från när jag var liten :(
Undra vad lillgrabben skulle säga om jag kom med pappersdockor och bokmärke haha
Jag känner så väl igen det där om att pressas fram till ett nytt tänk. jag går DBT där allt handlar om att förändra sina tankar. Det är svårt och det gör ont ibland för vissa saker är jobbiga att acceptera och ibland känner man att varför ska just jag ändra på hela mig??
Vilken schysst terapeut du verkar ha som ringer upp för att fråga hur du mår.
Skicka en kommentar