Idag har haft min sjukskrivningsdag, alltså varit hemma och försökt rå om mig själv. Haft sett min terapeut idag. Idag mår jag dåligt, är nervös och orolig över vår relation. Det känns ibland som vi har kommit till vägs ände och jag borde avsluta kontakten. Men jag törs inte. Idag sa hon: "Ska vi ta en paus?" och jag blev så ångestfylld direkt. Hur ska jag klara det? Vi som setts i över tre år, haft kontakt mer eller mindre varje dag? Hur ska jag klara av att skiljas från henne?
Jag känner att jag inte kommer längre i terapin. Jag är för rädd, får för mycket ångest, känner mig misslyckad, känner mig arg och besviken. Jag har hur många känslor som helst inför henne.
Kan jag klara mig själv? Eller ska jag trappa ner försiktigt? Eller ska jag bara låta det gå sin gilla gång, alltså fortsätta att träffa henne men inte kunna göra några framsteg längre?
Det är så många frågor och jag har inga svar. Det är det som gör mig så rädd. Ska jag klara att ta ett beslut?
Hur gör ni som har haft en långvarig kontakt med en terapeut? Gör ni framsteg hela tiden och har succé i terapisessionen? Eller går ni där en gång i veckan för att det känns tryggt?
2 kommentarer:
Jag är väl inget bra exempel på detta med terapi :) Jag har kommit jättelångt med mig själv men vad gäller min terapeut och jag så är det HON som inte vill ta nästa steg så i hennes och min relation är det nog det omvända, hon har svårt att släppa mig. Fast nu har jag ju gjort slag i saken och avbrytit "terapin" och det känns som en befrielse. Men det är ju olika beroende på vad man har för typ av relation till sin behandlare och hur kontakten känns.
Kram
Tack snälla du för dom orden. Blir rörd :) Förr eller senare kommer du våga det du vill göra, oavsett vad det är.
Kramkram
Skicka en kommentar