Vem bryr sig?

Ja, vem bryr sig egentligen? Känner en stor tomhet i mig och funderar mycket på om jag ska avsluta terapin. Jag har legat i sängen idag och stirrat ut genom fönstret och tänkt på hur kort mitt liv är och hur svårt det är att leva. Och ju mer kontakt jag har med psyk ju svårare tycker jag att det är. Jag känner att jag måste rättfärdiga mina känslor, förneka dem och be om ursäkt för att jag tänker som jag gör. Jag skulle vilja leva i ensamhet. Jag orkar inte konfrontera mig hela tiden med andra människors uppfattning och åsikter hela tiden.