Sssshh, jag ska försöka skriva lite, säger jag till min glade man som vill prata....vi kan prata sen... bli inte sur.....
Var på kören igår. Kom tidigare och satt ner på dirigentens kontor. Hon på ena sidan skrivbordet och jag på den andra sidan bakom alla högar med noter och tidningar. -Jo, jag har ju inte sagt mer till dig än att jag inte mår bra ibland och du undrar kanske vad det är mer specifikt. Att inte må bra är ju en ganska flummig förklaring. Sen berättade jag om min bipolära sjukdom och hur den yttrar sig och hur det kan bli om jag inte är försiktig.
Dirigenten sa sedan till mig att det ingav respekt att jag hade sagt som det var och att det nu är lättare att förstå varför jag uteblir ibland, eller måste gå tidigare. Så jag ångrar inte att jag berättade för henne. Ibland är sanningen att föredra. Det är inte ofta jag berättar den. Men nu var det rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar